Fakta om Arvesgärde

Det moderna Arvesgärde

Den 1 januari 1967 införlivades Tuve i Göteborg. Inom Arvesgärde finns det idag tre bostadsrättföreningar.

Brf. Måsängen byggdes 1964 och består av åtta fristående bostadshus samt en panncentral. I panncentralen finns fastighetsexpedition, styrelsekontor, föreningslokal samt en mattvätt. I de åtta bostadshusen finns 304 st. bostadsrätter i storlek 1 – 4 r.o.k. och gatuadressen är Arvesgärde 9-24.

De övriga två föreningarna inom Arvesgärde är Tuvehus nr 4 och nr 7. Vår bostadsrättsförening Måsängen Tuve har egen teknisk förvaltning, den ekonomiska förvaltningen sköts av SBC enlig avtal. Som de flesta vet är bostadsrättsföreningen en sammanslutning av boende i ett område som gemensamt äger föreningens tillgångar, förvaltar och vårdar sitt område. Alla har ansvar för sin lägenhet men också för fastigheterna som sådan och den gemensamma utemiljö. En bostadsrättsförening har inget vinstsyfte utan drivs till självkostnad. Föreningens kostnader och utgifter delas av föreningsmedlemmarna och betalas som boendekostnad. Möjligheten att kunna påverka regler för boendet och sin bostandard genom att vara aktiv på medlemsmöten är den största tillgången med föreningsformen. Genom föreningens styrelse kan man som medlem begära att en viss fråga diskuteras på ett styrelsemöte. Man kan även skriva en motion som tas upp till behandling vid årsmöte. Det är både en rättighet och en skyldighet att vara aktiv i föreningen men man behöver inte sitta med i styrelsen för att kunna påverka.

Att ha funderingar om bra boende och ha förslag kring detta innebär ju även det att vara aktiv. Huvudregler för föreningen, medlemskap och medlemsansvar är lag- och stadgebundna. Bostadsrättslag, föreningens stadgar och medlemsmötesbeslut är vad en medlem i föreningen förbinder sig att följa. En väsentlig skillnad mellan att bo i en bostadsrättslägenhet och en hyreslägenhet är att i bostadsrättslägenheten kan man själv i högsta grad påverka sina boendekostnader t.ex. genom att hjälpa till med underhållsarbeten, planteringsskötsel och inbesparingar på vatten, el o.s.v.

Det gamla Arvesgärde 

Namnet Arvesgärde har bland inflyttade varit föremål för många antaganden. Förklaringen är dock ganska enkel. hemmanet Glöstorp i Tuve räknade flera hemmansdelar, varav en tillhörande smeden Arivid Andersson, som levde i början och mitten av 1800-talet. Arvids gärden utgjorde markerna väster om nuvarande Glöstorpsskolan och när man skulle namnge området fanns två alternativ, Arvids gärde aller Arvesgärde. Man valde Arvesgärde och befäste därmed i skrift det gamla uttalet av ordsammansättningen. Smeden Arvid eller Arve, som han kallades, hade en dotter Maris, som blev ganska väl känd. Hon var den första småskollärarinnan i skolan, som startade på 1850-talet. Arves Maria var dessutom en duktig smed och glasmästare.

Dödlighet och epidimier

I regel dog fler barn än gamla i socknen.
Vart och vartannat år hände det att kvinnor dog i barnsäng. Att föda barn i början av 1800-talet ser ut att ha varit ett spel med döden, där kvinnan inte hade stort mer än 50% att vinna.

Koleran var den mest fruktade av alla epidemier. Man trodde, att det var själva luften som var förpestad, och för att rena den ställde man brinnande tjärtunnor på vägarna, där det brann natt och dag. Det värsta koleraåret var 1834. Då antecknade prästen H. A. Nordholm i kyrkboken: ”Bland menniskor hafver inträffat Epidemien Cholera Morbus” under augusti och september tog den 17 liv i Tuve, och sammanlagt det året 28 stycken. Från det året berättas det att alla utom tre dog i Gunnestorp, men i Glöstorp, grannbyn, dog ingen. Man trodde det berodde på bäcken, den s.k. Hinnebäcken som rinner mellan byarna. Man trodde att den skyddade mot koleran. Därför vågade ingen i Glöstorp gå över den. Men spikarna som behövdes för likkistorna i Gunnestorp, de smiddes av en smed på Arves gård i Glöstorp. När de skulle överlämnas till Gunnestorpborna stannade man vid bäcken och kastade över dem i påsar. I Tuve liksom på så många andra håll gjordes det en särskild kyrkogård för kolerans offer. Den ska ha legat i Gunnestorps backe, men ingen vet exakt var.